onsdag 28 oktober 2009

Himmel över Helsingfors...

...och bokmässan ute i Böle, ett konferenscentrum dit man lämpligen kommer med gröngul spårvagn n:o 7, åtminstone om man bor på det 50-talsaktiga oensionatet på Snellmansgatan, alldeles nära domkyrkan, Senatstorget och Alexander II:s staty, där självmordkandidaterna i Paasilinnas Kollektivt självmord samlas för vidare färd norröver… Jo, så är det.
Vi, Heidruns och andra förlag – från Bonniers till de något mindre förlagen – finns samlade i ett ljusupplyst torg döpt till SVERIGE/RUOTSI, i anledning av märkesåret. Lyssnade på roliga och inspirerande författare för mindre och större människor: Gunna Grähs, som skrivit ett slags kollektivroman för små barn och miljön är för ovanlighetens skull förorten. Och Ulf Stark, den fine berättaren, som undrade vart kulturministern höll hus (hon svepte snabbt genom montern utan att notera vare sig eller), men Stark menar att inte minst politiker har mycket att lära av barnen, deras fantasi och glädje till exempel: kanske skulle politiken kunna bli lite roligare med denna inspiration?
Heidruns bidrag till scenprogrammet denna första dag var att berätta om Åsa och Håkan Wettres bok Det Blå, och jag läste ur min nya diktsamling De gröna skuggornas sjö.

Kul att träffa gamla bekanta som den gode Anders Eriksson, kulturens ansvarsman i Helsingfors – och Fagerås, sommartid. Liksom många andra finska och finlandssvenska vänner och kollegor på Bokmässan i Helsingfors förlöpte utan större dramatik, allt är mindre och lugnare än i Göteborg, fast det finska språket dominerar, vilket ju är helt på sin plats. Själv deltog jag i en poesikarusell på Tottiscenen, vars namn är lånat från en av Edtih Södergrans katter. Träffar också förlagskollegor från den finländska provinsen, som det österbottniska förlaget Scriptum och PQR från Åland. Vi kommer att satsa på en del samarbete framöver. Agneta Pleijel berättar om sina romaner och PO Enquist och Märta Tikkanen språkar på samma scen. Kvällen samlar två hundra personer på Svenska Ambassaden på Norra Esplanaden nere vid Salutorget, med utsikt mot Sveaborg.
Så den tredje dagen, lördag och nu börjar folket flöda till. Intresset är verkligen stort, men jag förundras över de höga (finska) bokpriserna.
En lustig programövergång blev det i svenska montern när jag berättade om Österboms öden och äventyr utmed slingrande utterbyvägarna och följdes av Ingmar Simonsson som skrivit en bok om Fenrik Stål sägner – Österbom och Fänrik Stål, det är sådant man kallar ett möte! Senare på dagen kör Krister Gidlund en liten poesishow och läser ur spridda delar av Heidruns utgivning.
Det som slår en är att det är de mindre förlagen som livliggör Sverige-montern med sin personliga närvaro. Bonniers hylla, liksom Norstedts och andra lite större förlag, är obemannad, böckerna ligger tysta och övergivna på hyllorna.
Denna monter – Märkesåret 2009 – skulle manifestera mångfalden och brokigheten i den svenska samtidslitteraturen. Vilket skulle bevisas?

2 kommentarer:

Inkan sa...

Så roligt du har haft! Kul att du berättar om det så att jag nästan känner att jag var dit en sväng...

Detta med "mångfalden och brokigheten" - är det alla dessa deckare som de stora förlagen spottar ut i part och minut?

Snart är det spöknatt...

Liz Wennberg sa...

Jag tror på personlig närvaro.