Vid bönhuset står en husvagn och utanför den står en man, som ser nöjd och lite trött ut.
– Hur har det gått? Jag chansar på att han är jägare. Det har väl varit
kanonväder, fortsätter jag.
– Inte i fredags, men annars, kanon. Vi sköt tre stora tjurar första dagen. Så fint kött som vi får nu tror jag aldrig att vi fått. Nu har vi bara två kalvar kvar och dom spar vi till dubbelhelgen...
– Vad bra, säger jag, ha det!
Jag fortsätter min vandring och på stigen ner mot badstranden, sedan jag korsat 45:an, upptäcker jag dem en bit fram, ko med fjolårskalv. De står där mitt i hösten, ser åt mitt håll, orörliga.
Börjar fundera på om jag befinner mig inom jaktområdet. Känner en plötslig lojalitet med de två kreaturen där framme. Så vänder jag och tar stigen tillbaka, också de ruggar iväg åt motsatt håll. Jag tvärar över ett gärde, lyssnar efter smällen.
Uppe vid byvägen står det ett par gubbar och ackorderar intill en mur av ännu inte pålastade ensilagebalar.
– Det är uppror i byn, säger Nisse. Styrelsen har avbrutit jakten.
– Varför då?
– Ja, den som det visste... Jaktlaget hade licens på 10 plus 10 och nu sätter styrelsen stopp efter 3 plus 3! Det är obegripligt. Och de är så förbannade i jaktlaget. Det finns ju fyrtio älgar i Fensbol.
– Ja, MINST, säger den andre, han med traktorn.
Därför ingen smäll, alltså, tänker jag:
– Ha det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar