Syksy | Höst

Allt är sig likt, förväntningarna före och virvelvinden, benrangel
och spunnet socker, halvtomt i kålsoppetältet och kö framför kebaben,
sikherna med sina syntetgalgar och svarta turbaner, idrottsföreningarnas
armkrokstombolor, barnvagnarna som kryssas fram och den där
knepiga känslan av att här kommer jag!
Efter Oxhälja kommer Torsby-Mârten, sedan Årjäng?
Än har inte Helppo-Heikki packat ihop för helgen.
Karusellerna drivs av musiken, som popcorn av hetta.

En fanfar och löven börjar falla. Det har pågått länge,
har liksom legat på tungan, som en nödvändighet,
en lätt suck och sen: Ja, nu är det höst.

Så sant som det är sagt och löven som föll kunde inte ha gjort det bättre:
höst. Det är bara att öppna sina sinnen, ta in den underbara doften av
förmultning och dunkel glömska. Och det obegripliga ljus
som rudbeckiorna fyrar av från kompostens allra högsta topp
strax innan skymningen: vi finns,
mörkret är inte förgäves!