Helsingfors är sig vårvinterlikt. Runeberg står där han står på Esplanaden. Domkyrkan likaså, det var där, vid Alexander II:s staty som självmordskandidaterna samlades i Paasilinnas "Kollektivt... "
Blåser gör det, handskar tog jag inga med för jag har redan glömt nog många i Helsingfors. Spårvagnarna är gröngula, kaffet på Kapelli är gott, solen är blek. Jag tycker om Helsingfors och gläder mig åt att Lyrikvännens senaste nr ägnas denna stad. Efter att Yrsa Stenius och jag pratat något om identitet på Svenska Litteratur Sällskapet blir det strömming på Tre kronor i Kronohagen. Annars brukade jag äta strömming på järnvägsstationens restaurang en trappa upp, men den, rest:en, finns inte kvar. Det viktigaste är dock strömmingen. Och potatismoset. Att våren är på väg, förebudad av iskalla vindar: arma Havis Amanda!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar