De svävande

Som svärmande insekter svävar de fram över den blanka ytan,

de följer varann i varje sirlig sväng, varje hopp, varenda snurr.

De är oskiljaktiga som Tristan och Isolde – det är endast ett

felskär som kan skilja dem åt; de glider i en lättsam fröjd

för att plötsligt, likt ett par mongoliska hingstar,

böja på nacken och knycka iväg med trummande,

snabba steg bort mot horisonten – hela tiden

    med det behagfulla leendet,

det oberörda

uttrycket i anletsdragen,

  som om ansträngningen inte fanns,

som om trötta muskler också de var en del av musiken,

som om mjölksyra

      enbart var en sällsynt blomma

i barndomens skogsgläntor

Först efter åkningen, när de står nervöst väntande

(fast det får heller inte märkas)

kan de inte längre stå emot bröstkorgarnas

häftiga andhämtning

Visserligen har de gjort sitt, men ännu återstår

att vinka, hastigt som om tiden snart tog slut.

Dräkternas färger

och eventuella proffskontrakt

lämnar vi därhän, det är slutsvävat för ikväll

– och nu kommer siffrorna:

.........

Denna dikt ingår i boken Gå på, stå pall

som i sin tur ingår i samlingsvolymen Dikter genom 40 år