På skrivbordet ligger två skrifter
från Statens offentliga utredningar. Den tunnare på 380 sidor heter Läsarnas marknad, marknadens läsare, en
forskningsantologi om bokläsandets villkor i ett starkt förändrat medielandskap.
Den andra, nästan dubbelt så tjocka luntan, utgör den emotsedda
litteraturutredningen, Läsandets kultur.
Hopslagna ger dessa skrifter en hyfsad kartbild av bokens plats och läsandets
tillstånd i Sverige.
Vilka är då orosmolnen över
bokhyllan/laptopen och vilka är hindren som gör att bokläsandets nödvändighet
inte omfattas av oss alla?
Mycket av det som utredarna lyfter
fram är sedan länge känt, som att icke-läsandet går hand i hand med ens plats i
klasstrappan och att den kulturella skiktningen likt en skugga följer den
orättfärdiga samhällsutvecklingen. De som tidigare läst mycket läser nu ännu
mer, pojkar läser mindre än flickor, LO-anställda och i hyresområden boende
likaså. Bristande läsförståelse gör att var femte europé och var sjätte svensk
har problem med att klara sig i samhället och därmed heller inte kan delta i
det demokratiska samhällsbygget. Utan språk är du ingen!
De åtgärder som utredningen dammat
av är också de av gammalt känt märke: läsfrämjande åtgärder för att minska
”läsklyftorna”, extra satsning på barn- och ungdomars skolbibliotek med
utbildade bibliotekarier. Det behövdes uppenbarligen något års utredningsarbete
och tusen finstilta sidor för att göra det uppenbart att regeringens
nedmontering av lässtimulans (som En bok för alla, Läs för mig pappa, Kultur i
arbetslivet, arbetsplatsbibliotek) för just de nu utpekade grupperna faktiskt
var dåliga åtgärder. Sedan 2006 och den borgerliga regeringens tillträde har
massvis med biblioteksfilialer, bokbussar och stöd till riktade kulturinsatser
lagts ned. Och i skolan håller de
humanistiska ämnenas ställning hela tiden på att nedprioriteras.
+
Men om vi riktar kompassnålen mot
nya djärva mål, var hamnar vi då? Om vi för en stund vidgar litteraturbegreppet
till att inte bara omfatta läsandets individuella nödvändighet, utan också till
att inbegripa det omätbara, men omistliga, värde som kulturen och litteraturen
har mellan medborgarna, i det
offentliga rummet.: hur det icke-kommersiella, demokratiska spelrummet hela
tiden håller på att marginaliseras av vinstmaximeringens överhöghet, när starka
ekonomiska intressen helt enkelt köper sig en plats i solen. Trottoaren uppgår
i skyltfönstret vars enda syfte är att locka in konsumenter till kassadisken…
+
I avsnitten om litteraturproduktion
och bokdistribution pekar utredarna på de negativa konsekvenser som en alltför
dominerande mediekoncern, läs Bonniers, har. Därför förordas fortsatt
litteraturstöd till mindre förlag med nödvändig och våghalsig utgivning. (Det
är ingen tillfällighet att det är Tranan, det lilla men kosmopolitiska förlaget
på Söder, som ger ut årets Nobelpristagare, kinesen Mo Yan.)
Utredningen lyfter även fram vikten
av internationella brobyggen, något som det nu styrande kulturministeriet mer
än väl behöver höra. Den kulturella delen i biståndet till utvecklingsländerna
har helt sonika tagits bort! Få investeringen torde vara så fruktbara som de på
kulturområdet. För en Säpo-kväll med James Bond-tema kunde man skapa livaktiga
och bestående kontakter mellan olika länder, språk och kulturer.
Utrikesministern må twittra som en lärka över den arabiska vårens bruk av
mobiltelefoner, men han bidrar knappast med möjliga resurser för kontakt mellan
svenska och arabiska författare på den humanistiska globaliseringens arena.
+
Det ”läslyft” som
Litteraturutredningen proklamerar är lika vällovligt som ofinansierat.
Utredningen drar sig inte för att betala lässtimulansen med pengar hämtade ur
folkbildningens spargrisar, i stället för att rikta sin anmodan till det
finansdepartement som i alltför hög grad lägger sordin på kulturministeriet och
de facto bestämmer kulturens villkor i vårt land (exempel på detta är de
långbänksuttänjda scenkonstpensionerna, ett annat den nyligen demonstrerade
TV-licensreträtten).
Den moderna teknikens intåg i
bokvärlden innebär också stora utmaningar, som måste lösas: samma moms för
e-böcker som för dem man kan bläddra i, digitala bibliotek och annat som finns
i gränslandet mellan medborgerlig tillgänglighet och kulturskaparnas
upphovsrätt.
Litteraturutredningen och
forskningsantologin tillhandahåller en brukbar karta över Bok- och läslandet
Sverige, men det behövs en kompass riktad också mot dem som finns i maktens
allt djupare skuggor. Det är i
dessa skuggor som vanmakt, utanförkänsla och desperation växer.
Huruvida läsandet utvecklas till
ett demokratiskt och för alla tillgängligt kulturmönster eller förpassas in i
den marknad som regeras och regleras av starka ekonomiska krafter återstår att
se. Med andra ord: också den kulturella kampen fortsätter!
Bengt
Berg, författare och riksdagsman (V)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar