Rimfrosttankar

Ser mot himmelkupan och jetstripan som ristas in
i det blå bortom örats radar.
Det var häromdagen när frosten försåg landskapet
med friskt glittrande kristaller.
Vid den övergivna badplatsen, alldeles framför
den nyss utlagda, blanka isen.
Tystnaden ersattes av en stilla puls i öronsnäckan,
ett slags mentometer.
De som sitter där uppe i det blå
bara anar ett vinterlandskap
under den hastighet de vilar i,
fyllda av tankar, drömmar, irritationer,
kanske till och med någon som har lätt tandvärk,
de sitter där uppe med eller utan bekymmer,
längtande eller i halvslummer
och de vet att det finns en mark
som väntar där nere.
De vet att månadens namn är januari
och de vet vart de själva, och vi alla,
är på väg.
Men de, liksom jag tänker på annat.