Det är nu det händer, och där, där nere på marken!

Vi är på väg in i våren, snart är också de grå drivorna borta, tussilagon stiger fram och visar var skåpet ska stå.
Morsk, gul, trotsig där i vägdammet. Skiter i både avgaser och storslaget porslin, vill helst bli plockad av en knubbig barnhand, överräckt till en mormor och nedsatt i ett litet sprucket glas...

Vi är också på väg in i en valrörelse. Hittills har det mest handlat om siffror. Plånboken svävar som en gloria över Reinfeldt & Co. I stället för samhällsnyttiga och för alla nödvändiga jobb i äldrevården, på sjukhus och i skolor, spar man in på dem som utför dessa arbeten och kallar det "arbetslinjen"... Nej, sänk blicken till verklighetens nivå, det är vad som behövs. Tillsammans kan vi skapa ett bättre, rättvisare, roligare och mera mänskligt samhälle – kom igen!

KRYP

Välsignade de små i världen
som höll fast vid att vara små,
krypet som fortsatte krypa
den gången vi lärde oss gå.

Snigeln med hjorthorn
och eldigt knyckande nacke,
masken som korsar havet,
som de stora kallar en backe.

Skalbaggen gungar på bladet
som fiskaren i sin båt,
larven hänger i ljuset
som dykaren i sin tåt.

Den enda utväg som jag vet
när allting har gått i stå:
gå hela vägen tillbaka
och börja om hos de små.

Välsignade de små i världen –
åh, låt mig på djupet förstå:
det är nödvändigt att krypa
för den som vill lära sig gå.

(ur Den musikalske ål, 1960,
tolkn Bengt Berg)

Poeten heter Benny Andersen, en dansk legendarisk diktare, inte minst genom Svantes visor. Denna dikt ingår i en urval på svenska (i tolkning av Juris Kronbergs & Elisabeth Korndahl) som Heidruns Förlag ger ut under titeln Världens sista dikt.