vem sörjer mer än jag denna missaktade månad?
Så förväntansbefriad den är.
Och ändå så fylld med överraskningar.
Att stå på en novemberperrong och vänta på tåget
är som att invänta en förlösning,
man kliver på och följer med,
det spelar ingen roll vart
tåget är på väg,
fram kommer man alltid
– och där står november tåligt väntande, utan krav på vare sig
kram eller tacksamhet, bara finns där i blek eftermiddagssol,
med en svart fladdrande halsduk
och lätt rodnande kinder.
Inlägg
3 kommentarer:
Önskar jag som du kunde njuta av denna den elfte månaden. För mig har den varit som den brukar; elak mot mina leder o svår mot mitt sinnelag.
Försöker lindra våndorna med ångande heta bad, tända ljus, god litteratur och tankar på att på andra sidan detta dystra sura mörker väntar ljus, värme o blomstertid.
vad sägs om:
Jag känner igen stämningen om den månaden och blev berörd. Helt okej för mig.
Robban
Jammen se detta fixar du oxå.
Grattis till priset till GunBritt och dej.
Skicka en kommentar