Inte ens livet är till salu!

”Du som inte syns, finns inte!” Så stod det på en buss – reklam och människosyn på en och samma gång. I USA säger man: ”You are what you eat.” I Sverige är den eviga frågan: ”Och vad jobbar du med?” Jag träffade en buddhistmunk som sa: ”Du är det du tänker. Det är dina tankar som är du.”

Vårt samhälle har utvecklats dithän att det är ytan som betyder mest, signalen som berättar något om köpkraft och prestationsförmåga.

Tid är pengar, heter det. Allting ska översättas till siffror. Våra liv blir som en streckkod, vi blir snabbt avläsbara och placerade i ett fack. Allt efter lönsamhetspotential.

Så har det blivit med naturen. Så är det med människorna. Det är tragiskt men det måste inte vara så. Det finns en annan ordning!

+

Ur en dikt om skogen som jag skrev för rätt länge sedan, vill jag bjuda på slutklämmen:

Är tiden landskap eller innanmäte?

Vem har tid att låta bli att leva?

Vem hinner leva?

Vad är klockan?

Hur mäter vi linneans reviga flykt?

Kan minnet av en susande tallhed

ersättas med musik, smaken av fullmogna

hjortron tas fram på kemisk väg?

Tjärnens nattliga sidenyta,

ljudet från sågens spånvrål,

kådans friska ånga,

den skimrande nävern i början av maj

– vad är allt detta värt

i annat än pengar?

Det finns inga förståndiga träd,

inga taktiska skojfriska blygsamma träd,

inga organiserade skogar

eller anarkistiska dungar,

inga julfirande granar eller finklädda björkar

Misstänksamma rönnar finns inte heller

och inte blandekonomiska tallrötter,

långsinta alsnår, otåliga enbuskar,

inställsamma lärkträd – finns inte!
Men det finns det,

folk som andas, folk som tänker,

folk som arbetar finns det,

liksom det finns några

som inte har fattat ett barr

– vad har de i skogen att göra?

Skogen är inte bara hararnas hem,

det är också vårt

+

Bristen på tid och jakten på pengar, det präglar vår samtid och vårt samhälle. I alltför hög grad. De som har mer än nog strävar efter ännu mer och de som saknar det mest får dag ut och natt in kämpa för livets nödtorft. Detta har blivit allt tydligare i vår digitala och teknikstyrda tidsera, men problematiken är gammal, som en grånad norsk gärdsgård.

Arne Garborg hette en norsk bondediktare (1851-1924) som skrev följande dikt:

Man kan köpa sig

mat, men inte matlust,

droppar, men inte hälsa,

mjuka sängar, men inte god sömn,

grannlåt, men inte trivsel,

nöje, men inte glädje,

kamrater, men inte vänskap,

tjänare, men inte trofasthet,

gråa hår, men inte ära,

lugna dagar, men inte frid.

Skalet av allting kan man köpa för pengar.

Men inte kärnan, den är inte till salu.

Nej, själva livet är inte till salu, ej heller människovärdet!

+++

Denna text ingår i en karusell av bilder, filmer, satir, credon – www.kultur.intetillsalu.nu