tisdag 31 juli 2012

OS 4 – Stå pall, gå på


Det är nu det gäller, det
hänger på fötterna
och armarnas längd
Blicken bör helst se igenom
både trötthet och motstånd

Om du blir sentimental
är det lika bra att spotta ut tandskyddet,
kasta in handduken
och gå över till folkdans

Även hambon kräver sin man – sin kvinna,
fotarbetet är avgörande
och samklangen mellan knäna


(Bild: Stig Olson)

måndag 30 juli 2012

OS 3 - gråt och tandagnisslan...

Så nu är det igång, OS:et,  och tårarna träs som sultron på strå. Att läsa tidningen en dag efteråt är en märklig upplevelse: Idag skall den och den ta guld, och så nästa dags besvikelsesvärta. Svenska skyttar darrar på manschetten, cykeldäcken får luftpys, spurtmuskulaturen mjölksyras. Det är en obarmhärtig press som våra olympier utsätts och utsätter sig för. År av träning och förhoppningar blir till grus och aska.

VI åker till OS för att skära guld med morakniven, men det är DE som kommer hem – utan guld.
Om alla svenska skador har det skrivits och ältats en del, hur våra allra störtsa medaljhopp får stiga av redan före försöken på grund av bristningar, sträckningar, bräckningar och annat elände. Det stärker min tes om att det borde vara  f ö r b j u d e t  att träna, för då kan ju den vinna som tränar mest, utan att egentligen vara bäst! Såvida nu inte en skada sätter käppar i hjulen.

Men damlaget i fotboll spelade 0-0 mot regerande världsmästarinnorna från Japan och handbollsgubbarna tvålade till Tunisien så där har vi många medaljer att spika upp på väggen – om vi nu tar dem förstås!

lördag 28 juli 2012

OS 2: försöken...

OS fortsätter ur sin linda och själv försökte jag slå världsrekord i höjdhopp, men nådde aldrig upp till ribban ens i svävande tillstånd. Men skönare lyssna till den höjd som fanns än att aldrig spänna sin tåga! Med andra ord jag älskar os:et mest i början när försöksheaten drar igång och det alltid är någon representant för mindre nationer som klart och tydligt markerar andra värden här i livet än att komma först! Det rör sig säkert om en slags identifikation från skoltävlingarna på Björnevi IP i början av september, då jag sällan eller aldrig lämnade någon efter mig på 60 m!

fredag 27 juli 2012

OS / Diskus

Idag, fredagen den 27 juli 2012, invigs de XXX:e olympiska spelen i London. Över 200 nationer lät delta och ännu återstår det mesta efter de inledande fotbollsmatcherna. För ett antal år sedan gav jag ut en bok med dikter som handlade om såväl sommar- som vintersporter: GÅ PÅ, STÅ PALL heter den och konstnären Stig Olson svarar för de kraftfulla, poetiska och färgsprakande bildcollagen.
Under de kommande dagarna tänker jag publicera ett urval av dessa, företrädesvis sådana som har någon anknytning till det OS som nu drar i gång på andra sidan av Engelska kanalen.


Vi börjar med en klassisk gren, diskus, och en i dikten invävd återblick på den antika traditionen...



DISKUSDISKURS


Meningen med diskusen är
att bli så bortslängd som möjligt
Ju längre, desto bättre
Av vem som helst
– iväg bara,
rätt åt fanders!
Nej! Inte långt,
det måste vara inom måttbandets räckvidd
och säkerhetsföreskrifterna

En diskus får finna sig i allt,
den har antika anor, den ingår
i det olympiska programmet

Det är inte bara kastskivorna som kopierats
utan också kastarna: den grekiske Diskobolos
i brons fick sin romerska kopia 600 år senare;
amerikanen Al Oerter kopierade sig själv
olympiad efter olympiad, staplade guldmedaljerna
på varann lika försynt som när eken samlar samman
sina årsringar inför ännu en vinter

Alltför få tänker på diskusens eleganta linjespel
när den vilar i vaggande koncentration,
och sedan dess oemotståndlig charm
när den får lift med motvinden
När diskusen lämnar handen följer tanken med,
kastarens tanke och påhejarnas hela vilja
– ett uttänjt sus genom luften
innan tanken tar slut och skivan mark;
sen sucken tyngre
                    än stenen
            som ändå inte var riktigt platt
               där den låg i solvärmen intill hallonsnåret
                  och huggormen
               i det antika 1950-talet



Not. Diskobolos, diskuskastaren, är en staty i brons av den grekiske skulptören Myron från ca. 450 f.Kr. En romersk kopia i marmor från andra århundradet e.Kr återfanns vid kejsar Hadrianus villa i Tivoli 1791.
Den amerikanske diskuskastaren Al Oerter erövrade guld vid OS fyra gånger i rad: 1956 i Melbourne, 1960 i Rom, 1964 i Tokyo och 1968 i Mexico City.

lördag 21 juli 2012

Morgontrappan (21 juli 2012)



Första morgonen i sommar, med kaffe och tidning på trappan.
Solen har lagt skuggorna åt rätt håll, vinden håller fanstyget i svaj.
Snart är älggräset överblommat, rallarrosens violetta är nästan uppe.
Imorgon är det ett år sedan de fruktansvärda händelserna i Oslo
och på Utøya. Saknaden, sorgen och smärtan som de anhöriga,
ja hela Norge och även vi andra på avstånd kände, känner.
Och att gå vidare, se framåt, men även bakåt: Det måste finnas
en förklaring också på det till synes obegripliga!
Än en gång tar jag till den norske poeten Olav H. Hauges dikt:

Det är den drömmen som vi bär på
att något vidunderligt skall ske,
att det måste ske –
att tiden skall öppna sig
att hjärtat skall öppna sig
att dörrar skall öppna sig
att berget skall öppna sig 
att källor skall springa –
att drömmen skall öppna sig
att vi en morgonstund skall glida in
i en vik som vi inte vetat om.

tisdag 10 juli 2012

Sommarkväll efter regn, en dikt av Krister Gidlund


Sommarkväll efter regn

Näckros ur näckros,
sländor ur sländor,
ur vass bläddras vass efter vass

denna sommarkväll efter regn
med svalor
från höger tinnings svepande tätt över älven.

Himlen är grå, gräset är vått,
på andra stranden hörs räma
en tvåtusen år gammal ko.

Vi är lite gräs,
lite liv,
lite moln
där vi går i det tätnande mörkret.

Av alla myrstackar bjuds vi
bara en enda.
Och björkarnas moltysta vithet.








Krister Gidlund avled 2010. Denna dikt ingår i hans poshuma diktsamling  JORD SOM DRÖMMER, vilket Heidruns ger ut i höst. Dikten publicerades 7 juli på Dagens Nyheters Boksommarsida.