Nyskoga hembygdsgård minns jag från i somras, i början av juni och fullt med folk på tunet. Det fantastiska med skogs-/lands-/gles-/framtidsbygden är att alla som lever där verkligen behövs. Att det finns en samhörighet över milsvida skogar och stora avstånd. Igår kväll (30/8) var vi som kommunpolitiker inbjudna av Nyskoga byalag att lyssna och lära, att presentera våra partiers syn på våra trakters framtid. Visioner och realiteter. Ropen skalla: Bredband åt alla! Lösenordet är fiber. Och det är en demokratisk rättighet är det förstås, det där med infrastruktur också utanför tätorterna.
Nyskoga är mycket tätt på småföretag och längs vägen som löper genom Vitsand och norröver bor faktiskt 1/10-del av kommunens befolkning. Här spirar många idéer och kunnigt folk finns det gott om. Det gäller att ta till vara på kreativiteten, det var vi nog alla överens om.
De yttre, läs norra delarna av kommunen, är mycket viktiga för Torsby tätort. Utan dessa förbleknar till och med fartguppen i centrum. Vägarna i kommunens yttre geografi behöver inga dyra gatstensinfattningar. Där finns de helt naturliga, ofrånkomliga hålen i vägen.
Jag vill hoppas att dialogen mellan centrum-periferi skall fortsätta även i Torsby kommun. Det är nödvändigt och berikande. Häromkvällen hade Aktuellt ett landsbygdsreportage från Hällefors, som inte var alltför uppmuntrande. Avfolkning, nedläggning och missnöjda ungdomar.
Vänsterpartiet har ett fint och konkret program för landsbygdsutveckling. Det är mycket som kan göras bättre och framför allt mera rättvist. Vi lever alla i Sverige och enligt demokratins doktriner är vi lika mycket värde och har rätt till en rimlig del av det allmänna välståndet!
Men jag envisas med att påstå: Vi har en framtid på landsbygden, om vi blickar lite längre än en mandatperiod: Vi har friskt vatten, en otroligt viktig naturtillgång sett i ett globalt perspektiv. Vi har skogen som både råvara och rekreationsmiljö. Vi har livsmiljö, envetna människor, väldigt mycket! Låt oss slå vakt och förvalta detta, inte sälja ut och släppa ifrån oss som vi gjort med vattenkraften, som förvandlas till miljardvinster i kraftbolagens bokslut.
Vi har – liksom barnen – allt, utom det man tar ifrån oss.
Bengt Berg
1:a namn på Vänsterpartiets riksdags- och kommunlista
tisdag 31 augusti 2010
torsdag 26 augusti 2010
Dagen är slut...
Dagen är slut,
en ny väntar.
Vad gör vi med det
som blev över,
som inte hanns med,
som glömdes bort,
som vi hade tänkt
men inte hann med?
Och i morgon väntar
nya stunder,
kanske en och annan insikt,
tistlarna blommar så vackert
på sensommaren,
gräset är svalt,
någonting annat tar vid
och mörkret låter oss förstå
vad som också finns
i det vi inte ser.
onsdag 11 augusti 2010
Livets broderi
Tyvärr tillhör jag den efterkrigsgeneration skolbarn som förmenades syslöjd i skolan, men detta kompenserades av att min far höll sig med en så för män ovanlig syssla som att stoppa strumpor, vackert och omsorgsfullt. Min mor var en mycket textil människa, hon vävde, stickade (på en elektrisk stickmaskin), sydde och förstås: broderade.
Min egen praktik inskränker sig till en ofärdig julduk i korsstsygn på oblekt lakansväv, men i vuxen ålder blev jag hösten 1990 innehavare av en vacker huvudbonad från Buchara i Uzbekistan. Mitt första, men inte sista mjällgarage – i petit point!
Ordboken pekar mot franskan, det kunde man ju lätt föreställa sig: broderi(e)… Gustav III lång väg, silke och väldoft. Men ordet brodera har även fornnordiska rottrådar och då far den etymologiska flipperkulan iväg till Bayeux-tapeten som skildrar den normandiska erövringen av England och slaget vid Hastings 1066 på en 70 meter lång och 50 cm hög bonad i linneväv.
Denna turistiskt välbesökta attraktion har inspirerat tecknaren och alltmöjligtmannen Gunnar Svensson till den 40 meter lång bonad, Pilgrimstapeten, där ullgarnstråden löper från Vänern i söder till Nidaros i norr. Denna textila roadmovie utfördes av tio nordvärmländska kvinnor under två års tid och stod färdig 1997, lagom till Trondheims 1000-årsfirande och till åminnelse av Olav den Helige som stupade i slaget vid Stiklestad år 1030.
Från vaggan till graven har broderiernas tysta röster fört sina lågmälda samtal på dopklänningar, som monogram på brudkistelakan, i restbitar och allt som kunde tas tillvara genom livet och ända fram till jordfästningens sakrala uttryck. Alla dessa stygn!
Den norske poeten Rolf Jacobsen skrev till sin döda hustru Petra i en dikt, hur örngottets bokstäver spegelvänt fanns återgivet på kinden och hon blir faktiskt själv till ett broderi i ord, där hon ligger på sal 301, som skulle bli hennes sista rum i livet:
/---/
(Din hand, din lilla hand).
Den andra har de lagt över ditt bröst,
Böjd runt en ros. Rött mot vitt. En brud
Men inte min.
/---/
Det finns otroligt mycket att diskutera när det gäller handens tysta kunskap och allt det kvinnliga skapande som har med nål och tråd att göra. Denna genom generationer nedärvda syssla har också, som så mycket annat, genomgått en klassresa: petit point låter onekligen mera raffinerat än korsstygn…
Denna kvinnliga gemenskap har självklart många olika inramningar, från kaffedoftande kyrkliga syjuntor i det inre av Dalsland, till hemliga och livsnödvändiga sammankomster för radikala feminister i Theheran. Och allt tack vare nål och tråd.
En egen genre inom broderikonsten är alla dessa köksbonader som förmedlar drömmar, budskap, moral och livsvisdom som
Älska mig mest
när jag förtjänar det minst
för då behöver jag det bäst
Vissa sentenser skulle kunna vara lämpliga som parollparodier i valtider: Egen härd är guld värd (m). Eller varför inte arbetslinjen: MÖDA GER GLÄDJE OCH FÖDA.
En rödgrön replik: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Kanske även ett mera anarkistiskt inlägg: Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete.
Det finns så många fina textila konstnärer som jag haft glädjen att lära känna i både liv och verk: Britta Marakatt Labba, som broderar sin samiska kultur och sitt lappländska landskap, Harald Edströms färgrika syn på tillvaron och förstås Elsa Agéliis bilder, tankar och arbete med att genom Täcklebo Broderiakademi lyfta fram denna försummade konstart.
Glad blir man av olikheterna i uttryck och tradition, som en Nils Holgersson kan man sväva över svensk nålkonst: Blekingesöm, Hallandssöm, Jämtlandssöm, Järvsösöm. Delsbosöm… you name it!
Än gladare blir man vid åsynen av den ungdomliga vildsintheten och den osignerade generositeten som ger liv åt järn och cement i våra stadsmiljöer, när huttrande lyktstolpar får regnbågsmuddar i alla dessa StreetART-projekt!
En slinga, en repa, en glimt… Och så blir allt broderi: från rådjurssömmen som drar fram över det vindsläta snölakanet till kejsarsnittärret på min dotters mage. Både det som är livsnödvändigt och det som bara fanns där – det plötsliga regnet mot köksfönstret, repan i den azurblå bildörren, de nästan försvunna kantstrecken längs riksväg 41 en sen höstkväll när ögonen svider till Gipsy Kings i bilstereon. Allt finns där ute i verkligheten, i det som möter vår blick när vi passerar livet, liksom av en tillfällighet.
Bengt Berg i tidskriften Hemslöjden, 4/2010 (temanr om broderi)
Min egen praktik inskränker sig till en ofärdig julduk i korsstsygn på oblekt lakansväv, men i vuxen ålder blev jag hösten 1990 innehavare av en vacker huvudbonad från Buchara i Uzbekistan. Mitt första, men inte sista mjällgarage – i petit point!
Ordboken pekar mot franskan, det kunde man ju lätt föreställa sig: broderi(e)… Gustav III lång väg, silke och väldoft. Men ordet brodera har även fornnordiska rottrådar och då far den etymologiska flipperkulan iväg till Bayeux-tapeten som skildrar den normandiska erövringen av England och slaget vid Hastings 1066 på en 70 meter lång och 50 cm hög bonad i linneväv.
Denna turistiskt välbesökta attraktion har inspirerat tecknaren och alltmöjligtmannen Gunnar Svensson till den 40 meter lång bonad, Pilgrimstapeten, där ullgarnstråden löper från Vänern i söder till Nidaros i norr. Denna textila roadmovie utfördes av tio nordvärmländska kvinnor under två års tid och stod färdig 1997, lagom till Trondheims 1000-årsfirande och till åminnelse av Olav den Helige som stupade i slaget vid Stiklestad år 1030.
Från vaggan till graven har broderiernas tysta röster fört sina lågmälda samtal på dopklänningar, som monogram på brudkistelakan, i restbitar och allt som kunde tas tillvara genom livet och ända fram till jordfästningens sakrala uttryck. Alla dessa stygn!
Den norske poeten Rolf Jacobsen skrev till sin döda hustru Petra i en dikt, hur örngottets bokstäver spegelvänt fanns återgivet på kinden och hon blir faktiskt själv till ett broderi i ord, där hon ligger på sal 301, som skulle bli hennes sista rum i livet:
/---/
(Din hand, din lilla hand).
Den andra har de lagt över ditt bröst,
Böjd runt en ros. Rött mot vitt. En brud
Men inte min.
/---/
Det finns otroligt mycket att diskutera när det gäller handens tysta kunskap och allt det kvinnliga skapande som har med nål och tråd att göra. Denna genom generationer nedärvda syssla har också, som så mycket annat, genomgått en klassresa: petit point låter onekligen mera raffinerat än korsstygn…
Denna kvinnliga gemenskap har självklart många olika inramningar, från kaffedoftande kyrkliga syjuntor i det inre av Dalsland, till hemliga och livsnödvändiga sammankomster för radikala feminister i Theheran. Och allt tack vare nål och tråd.
En egen genre inom broderikonsten är alla dessa köksbonader som förmedlar drömmar, budskap, moral och livsvisdom som
Älska mig mest
när jag förtjänar det minst
för då behöver jag det bäst
Vissa sentenser skulle kunna vara lämpliga som parollparodier i valtider: Egen härd är guld värd (m). Eller varför inte arbetslinjen: MÖDA GER GLÄDJE OCH FÖDA.
En rödgrön replik: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Kanske även ett mera anarkistiskt inlägg: Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete.
Det finns så många fina textila konstnärer som jag haft glädjen att lära känna i både liv och verk: Britta Marakatt Labba, som broderar sin samiska kultur och sitt lappländska landskap, Harald Edströms färgrika syn på tillvaron och förstås Elsa Agéliis bilder, tankar och arbete med att genom Täcklebo Broderiakademi lyfta fram denna försummade konstart.
Glad blir man av olikheterna i uttryck och tradition, som en Nils Holgersson kan man sväva över svensk nålkonst: Blekingesöm, Hallandssöm, Jämtlandssöm, Järvsösöm. Delsbosöm… you name it!
Än gladare blir man vid åsynen av den ungdomliga vildsintheten och den osignerade generositeten som ger liv åt järn och cement i våra stadsmiljöer, när huttrande lyktstolpar får regnbågsmuddar i alla dessa StreetART-projekt!
En slinga, en repa, en glimt… Och så blir allt broderi: från rådjurssömmen som drar fram över det vindsläta snölakanet till kejsarsnittärret på min dotters mage. Både det som är livsnödvändigt och det som bara fanns där – det plötsliga regnet mot köksfönstret, repan i den azurblå bildörren, de nästan försvunna kantstrecken längs riksväg 41 en sen höstkväll när ögonen svider till Gipsy Kings i bilstereon. Allt finns där ute i verkligheten, i det som möter vår blick när vi passerar livet, liksom av en tillfällighet.
Bengt Berg i tidskriften Hemslöjden, 4/2010 (temanr om broderi)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
